Den senaste tiden har jag funderat på det här med ord. Vissa ord verkar det finnas ett motstånd för, både när det gäller att använda det själva men även när de används av andra, och jag vill kika på varför. Det finns många ord vi kan undersöka men denna gång är det ordet Gud.
Utifrån en privat synvinkel är Gud ett ord jag under lång tid inte har velat använda - även när andra har använt det har jag fått en obekväm känsla eller som man ibland brukar säga en dålig smak i munnen. Orsaken när detta händer kan ju vara att ordet verkligen representerar något obehagligt vilket gör reaktionen ganska naturlig eller så är det att den givna betydelsen av ordet inte stämmer överens med dess sanna betydelse. Och i fall med ord som stämmer överens med den senare beskrivningen så sker det något inom oss. Vi börjar känna en aversion mot ord som inte ges den mening de förtjänar och kanske väljer vi att helt enkelt inte använda ordet längre. Men om ordet beskriver något vi egentligen inte kan ta bort ur våra liv så har vi ett problem OM vi ges en felaktig beskrivning, och accepterar den. Om ordet beskriver något vi alla har inom oss och som aldrig kommer att försvinna så innebär en frånstötning av ordet även en frånstötning av den aspekten inom oss själva. När det kommer till ordet Gud har många av oss slutat använda ordet då den förklaring vi fått av vad Gud betyder inte riktigt stämmer överens med vår känsla av vad faktiskt Gud är. När jag växte upp hade jag en relativt konstant känsla inom mig som var väldigt behaglig. Det var som om jag var omhändertagen. En värmande omfamnande känsla. Jag förknippade aldrig denna känsla med någonting speciellt utan det var så det var. När jag under min uppväxt fick höra ordet Gud har jag inget minne av att jag reagerade eller tyckte illa om det men över tid växte det ett obehag när någon använde ordet och jag kunde även känna ilska och nästan lite förnärmad. Jag tänker att ibland kan det vara lätt att tänka att ord är ord och that’s it. Vissa ord verkar lättare att acceptera då det inte finns någon större oenighet vad ordet representerar. En sten är en sten till exempel och relativt svår att misstolka. När det kommer till ord som kärlek, känsla till exempel, ord som till synes inte har en given betydelse så blir det svårare och det verkar som vi ger dessa ord större tolkningsutrymme. Men ord har ju även en betydelse och om ett ord används utan dess rätta betydelse så kommer man att lämnas med känslan av att något saknas. Det är som att äta något gott men man blir bestulen på den goda smaken. Eller så ersätts den ursprungliga smaken med en annan som inte alls smakar gott. På så sätt kommer man i framtiden undvika att äta just den maten. Det här kan vara orsaken till att vi undviker vissa ord eller känner olust att använda dem. Men vem har auktoritet att bestämma vad ett ord betyder? Och hur kan den sanna och ursprungliga betydelsen gå förlorad? Eller har den det?
0 Comments
|
Matts JosefssonHere I will write about things I find interesting and relevant Archives
December 2016
Categories |